(Encuentras el texto en español más abajo)
Finns det något intensivare att uppleva än en svensk sommar? Vi ska göra allt, hinna med allt innan den ljusa och varma perioden på året tar slut och vi får verkligen ligga i för att känna oss nöjda. Det är dock inte bara vi människor som måste skynda oss. Växterna och djuren också. När en radioreporter mitt i sommaren påpekade att nu hade minsann många flyttfåglar redan börjat flocka sig och bege sig söderut igen, kändes det nästan overkligt. Redan?! Sommaren hade precis nått sin kulmen. Och även växterna som finns runt oss måste ligga i. Under sin korta växtperiod så här långt norr ut, behöver de nyttja allt ljus och all värme de kan få för att uppnå maximal blomning och få frukt innan de ska vissna ner och försvinna igen under många månader.
Getterön utanför Varberg är en kär plats, likson havsängarna söder om staden. Här har jag mina favoritplatser dit jag går regelbundet, hela året runt och under de här korta sommarveckorna ville jag lära mig mer om de låga och envist återkommande växterna utmed strandlinjen. Finns alltid samma växter där? Och lika många? Eller ändras växtligheten på områdena under trycket av klimatförändringen och oss alla som nyttjar de vackra platserna för att vandra, springa, eller dra windsurfingbräder på?
För att lära mig mer gick jag i år med två turer som anordnades av Hallands botaniska förening för att identifiera växter på mina favoritplatser och det var lärorikt. Jag har lärt mig att käringtand som växer på salta stränder kan ha långa blad, att det lilla, lilla dvärglinet växer i kanten av klipporna och framför allt att marrispen som jag själv har hittat bestånd av är rödlistad. Resultaten av observationerna kan sedan rapporteras till Artportalen och SLU, som på så vis får hjälp av oss nyfikna amatörer att hålla koll på växternas tillstånd i landet. Med andra ord, det handlar om medborgarforskning.
Det är mycket en behöver lära sig för att bli en bra floraväktare och observatör. Det gäller inte bara namnen på växterna, utan också att kunna ta ut koordinater och räkna antal plantor. För mig blev ändå det allra viktigaste att jag började upptäcka en hel mängd växter runt mina fötter som jag aldrig tidigare märkt och att jag fick vara med att hitta dem. Jag kände mig både nöjd och glad!
Läs gärna mer om floraväktarna och om hur alla kan delta i rapporteringen:
Texto en español
¿Qué crece aquí? – ¿Y qué es la investigación ciudadana?
¿Hay algo más intenso que experimentar que un verano sueco? Debemos hacer todo, ponernos al día con todo antes de que termine el período brillante y caluroso del año y realmente tenemos que hacer un esfuerzo para sentirnos satisfechos. Sin embargo, no somos solo nosotros los humanos los que tenemos que darnos prisa. Las plantas y los animales también. Cuando un reportero de radio señaló a mediados del verano que muchas aves migratorias ya habían comenzado a dirigirse hacia el sur nuevamente, se sintió casi irreal. ¡¿Ya?! El verano acababa de llegar a su punto máximo. También las plantas que nos rodean necesitan apurarse. Durante su corta temporada de crecimiento en este extremo norte, necesitan usar toda la luz y el calor que puedan obtener para lograr la máxima floración y fructificación antes de que tengan que marchitarse y desaparecer nuevamente durante muchos meses.
Getterön, en las afueras de Varberg, es un lugar encantador, al igual que los prados marinos al sur de la ciudad. Aquí tengo mis lugares favoritos a los que voy regularmente, todo el año, pero este verano quería aprender más sobre las plantas bajas y persistentes que crecen a lo largo de la costa. ¿Son siempre las mismas plantas? ¿Y la misma cantidad? ¿O la vegetación cambia bajo la presión del cambio climático y de nosotros que usamos las áreas para caminar, correr o jalar las tablas de windsurf?
Para aprender más, este año participé en dos recorridos organizados por la Sociedad Botánica para identificar plantas en mis lugares favoritos lo que fue educativo. He aprendido sobre el cornejo, que puede tener hojas largas, sobre el pequeño lino enano y sobre todo sobre el limonium vulgare (marrisp) en peligro de extinción, del que yo misma he encontrado varias plantas. Los resultados se comunican luego a Artportalen y SLU, (la Universidad de Agricultura de Suecia) y así se puede realizar un seguimiento del estado de las plantas en el país. En otras palabras, se trata de investigación ciudadana.
Hay mucho que uno necesita aprender para ser una buena observadora de la flora. No solo los nombres de las plantas, sino también saber cómo extraer coordenadas y contar el número de plantas. Para mí, lo más importante fue que comencé a descubrir muchas plantas alrededor de mis pies que no había notado antes y que pude ayudar a descubrirlas. ¡Orgullosa!