(En epañol más abajo.)

Det har gått mer än 10 år sedan jag var där och fick hälsa på de kaffeodlande majakvinnorna i Lacandóndjungeln. Det var varmt och fuktigt. Vi tog oss genom landskapet utmed grusvägar utan slut, försiktigt för att inte köra på något djur som kunde komma utspringande från skogen, eller kanske någon människa bärande på tunga lass med ved eller kaffebönor. Ofta var de barn.

Mycket var dock positivt i byarna vi kom till. Kvinnorna organiserade sig, lärde sig hantera ekonomi och arbetstider och var fullt engagerade i kaffeodlingarna som tidigare bara tillhört männens domän. Att få en egen inkomst förändrade mycket. Självständigheten ökade och med den friheten att kunna välja för sig själva och för barnen. Inte allt som männen tidigare bara tagit för givet, var längre lika självklart. Som till exempel ha en röst i kommunens styrande församling. Kvinnorna växte och tog för sig.

Hur är det idag? Vem vet riktigt för vem kan våga sig in i dessa områden längre, där drogkartellerna har tagit över hela områden och styr och ställer på ett skrämmande sätt. Våldet är alltid nära. ”Det är inte alltid lätt att leva bland höga och tätt växande träd,” som en av kvinnorna uttryckte det när hon för första gången fick vandra bland kullarna i delstaten Querétaro och där utsikten sträckte sig miltals åt alla håll. ”Bakom trädstammarna i djungeln gömmer det sig både farliga djur och människor. Där vågar vi inte gå. Men här, här skulle jag inte göra annat än vandra runt och titta mig omkring!” Och nu har det gått många år och de farliga människorna har bara ökat i antal – det är knappt de gömmer sig längre ens en gång!

Naha – Metzabok y las mujeres productoras de café

Ya hace más de 10 años desde que estuve y tuve la oportunidad de saludar y conocer a las mujeres maya de la Selva Lacandona, las cultivadoras de café en medio de la selva. Hacía un tiempo húmedo y caluroso. Nos pasamos por carreteras de terrazerías sin fin, con cuidado para no atropezar a algun animál, o tal vez persona cargando bultos de leña o café. Seguido eran niños. Pero mucho también fue positivo en los pueblos que visitamos. Las mujeres se organizaban, aprendieron cómo manejar la economía y los horarios de labor y estaban plenamente involucradas en los cultivos de café que anteriormente habían sido bajo el control de los hombres. El hecho de ganar dinero por su cuenta cambió mucho para ellas. La independencia creció y con ella la libertad de poder tomar sus propias decisiones. No todo lo que antes se había considerado ‘lo normal’, como por ejemplo que sólo los hombres ganaban dinero, fue tan normal ya. Ahora tenían también el derecho de participar en el consejo local. Las mujeres se fortalezieron.

Y hoy en día, cómo es? No se sabe exactamente ya que no queremos ir a estas zonas en dónde los cárteles de droga están al poder gracias a la violencia y el aislamiento de los pueblos. “No siempre es fácil vivir entre árboles altos y una vegetación densa” nos dijo un día una mujer lacandona cuando por primera vez vió los espacios vastos del semi-desierto de Querétaro. “Detrás los árboles en la selva se esconden animales peligrosos y a veces también gente mala. No podemos caminar ahí. Pero aquí, no haría otra cosa más que caminar y disfrutar la vista.”

Han pasado muchos años desde entonces y ahora la gente mala ni siquiera necesita esconderse sino patrullan abiertamente por los pueblos en la selva. Pienso seguido en mis amigas las productoras de café de la Lacandona y espero que encuentren caminos seguros y desconocidos para los criminales intrusos.